Undret

Under dom dagarna jag var borta gjorde jag ett par långa resor och Undret fick följa med.
 
 
Tioårige August Pullman vet mycket väl att folk stirrar på honom. Trots att han gömmer sig bakom sin långa lugg och envist ser ned i marken känner han deras blickar och hör deras fniss och viskningar. 
Ingen trodde att August, eller Auggie som han kallas, skulle överleva sin födsel. Det gjorde han men hans ansikte blev dock helt deformerat och han har genomgått oräkneliga operationer. Det enda han önskar är att få vara som alla andra barn, men det är inte så lätt, när man inte ser ut som någon annan. 
Auggies föräldrar och hans syster Via har alltid stöttat honom och följt hans framsteg, men nu står dom inför något riktigt stort. Auggie kan inte längre hemundervisas utan det är dags för honom att börja femte klass i en närbelägen skola. Hur ska de andra barnen reagera? 
 
Den här boken väckte en hel del minnen. Jag hade en skolkamrat som såg ut som August, beskrivningen passade bra in på hennes utseende. Men hörapparaterna stämmer inte, hennes var enklare och mindre. 
 
Boken var både roligt och hjärtskärande, jag grät floder på bussresan hem och fick folk att vända på huvudet åt mitt håll. 
 
Om ni inte har läst den så tycker jag absolut att ni ska göra det:).