Den hand som först höll min

 
När den stilige och sofistikerade Innes Kent dyker upp vid Lexie Sinclairs föräldrahem i Devon inser Lexie att hon inte kan fortsätta vänta på att livet ska ta fart. Hon ger sig av till London för att skapa sig en ny tillvaro i hjärtat av konstvärlden i femtiotalets Soho. Elina och Ted lever i nutida London, och försöker återfå fotfästet efter den komplicerade födseln av sitt första barn. Elina kämpar med att förlika moderskapets krav med sin identitet som konstnär, och Ted oroas allt mer av barndomsminnen som inte rimmar med vad hans föräldrar berättat. Ett enastående porträtt av två kvinnor i olika tidsperioder tecknas allt tydligare. Trots att femtio år skiljer dem åt, binds de samman på ett sätt som ingen av dem hade kunnat ana. 
 
En mycket bra bok tycker jag men kapiteln som handlade om Lexie i femtiotalets Soho kunde vara lite sega ibland. 
 
Det tog tid innan jag kom på kopplingen mellan kvinnorna. Jag undrar om jag hade kommit på den kopplingen tidigare så kanske jag inte hade tyckt att några kapitel var sega. 
 
Jag älskar böcker som skildrar starka kvinnor. Det var tydligen självklart att man var gift när man födde barn på femtio talet och barnmorskorna kallade den ensamma kvinnan för Mrs trots kvinnan sa i från gjorde mig tokig! Jag ville krypa in i boken och vråla "Hon heter Miss!".
 
Ni som tyckte om Sommaren utan regn kommer nog att tycka om den här också. 
 
 
 
 
 
2 kommentarer publicerat i
Taggar: bokrecension
#1 - - Ninni:

Hej,

Jag vill gärna veta mer om din kreativa process, så du har blivit utmanad!

http://bokstaden.se/2015/august/blog-tour-award.html#comments

#2 - - Boklysten:

Den blir jag nyfiken på!