Livet går vidare

Äntligen kommer jag med en längre recension;). 
 
 
Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset. Det är mycket att se fram emot, inte minst frufridagen, Lennart Hylands påhitt, en dag vikt för husmödrarna, då deras äkta hälfter ska ta hand om barn och hushåll. Tyvärr verkar maken Egon mer än lovligt distraherad. Nog för att arbetet som överläkare är krävande men kvällarna blir ofta långa för Nancy med radion som enda sällskap. På lasarettet oroar sig sjuksköterskeelev Ella-Kristin för Evelina Winnerstrand som kommit in med livshotande knivhugg i buken efter det otäcka överfallet på farstutrappan. Man vet inte vem gärningsmannen är och den lugna småstaden är skakad.
 
Lättläst bok som är lagom spännande med lite polisarbete i. 
 
Jag försöker komma ihåg att boken är utspelat på 50 talet men ändå retar jag mig så mycket på könsrollerna. Men jag tycker mycket om kvinnorna, speciellt Ulla, i boken och ett par av männen också ibland;). 
 
Berättartekniken är lite konstig tycker jag. Det var en bit där en kvinna hade hittats medvetslös, men författaren började skriva något annat, innan hon återvände till den medvetslösa kvinnan men då var hon frisk. Jag ville hon skulle lyfta henne och ge henne en större roll så jag kunde följa hennes kamp till en bättre liv. 
 
Det som är mest spännande att läsa om är sjukhusmiljön på den tiden. Jag ser fram emot nästa men vet inte när den kommer. Någon som vet?