Inga kelgrisar, inga stybarn
Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.
Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.
Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.
Den här var äckligt men väldigt bra att jag sträckläste den.
Det fanns lik och krälande råttor men någon var mycket värre som framkallade kräkreflexer, usch.
Anna är en speciell person som blir felbehandlad som gjorde att jag ville hoppa in och skydda henne.
Den boken är ingen för äckelmagade tänkte jag men jag klarade av den och jag är äckelmagad;).
Jag tyckte ungefär som du... Den var ganska äcklig, men den var bra! :)